Jag gillar att läsa böcker och har jag väl fastnat för en bok har jag väldigt svårt att släppa den för att göra något annat. Men med två barn så är det svårt att få stunder där man i lugn och ro kan smita undan och njuta i fred. Men dom stunder jag ändå lyckas få till blir så mycket mer värda på nåt sätt.
Snubblade över en bokrecention i Corren och blev lite nyfiken. Boken heter: Jag känner ändå ingen i Norrköping - och är skriven av en kille som heter Olof Berg (35-årig linköpingsbo). Via recentionen snubblade jag vidare in på Olofs blogg och insåg att jag faktiskt känner igen honom! Vet att vi hade en del gemensamma kompisar när jag var i tonåren, eller rättare sagt: några av mina dåvarande kompisar hade äldre bröder som umgicks med Olof.
Hur som helst, i boken nämns olika platser i och omkring Linköping och jag "provläste" lite ur boken från den [HÄR] sidan.Där kan du även klicka hem ditt eget exemplar av boken!  Måste säga att jag fick mersmak och funderar starkt på att köpa den.
Här är ett litet utdrag ur recentionen:

Olof Berg, 35-åring från Linköping, är något så ovanligt som en bloggare med ambitioner utöver att skriva för de närmast sörjande. När han nu ger ut novellsamlingen "Jag känner ändå ingen i Norrköping" på förlaget Vulkan renodlar han det som är hans bloggs signum framför andra: underifrånperspektivet, blicken på Linköpings bortvända sida och på stadens trasiga invånare, kretsande kring krogarna och kvartarna. Saker kallas vid sina rätta namn. Restaurangen Hamlet får heta Hamlet och så vidare. Och om man som jag gick på dagis i Ekholmen så vet man precis vilken ekdunge Olof Berg skriver om.

Jag gillar att läsa böcker med miljöer där man känner igen sej och nog sjutton vet jag vilken ekdunge han menar :D

Vill du läsa hela recentionen kan du göra det [HÄR]