Nu när jag inte haft någon mobil på ett par dagar börjar jag känna av hur handikappad man blir utan...
Jag klarade mej alldeles utmärkt utan mobiltelefon fram tills jag fyllde 18 år och fick min första Nokia i födelsedagspresent. Men efter det har telefonerna avlöst varandra och nu är det väldigt svårt att vara utan. Man vänjer sej, så är det bara!
Första gången jag verkligen saknade den var i morse, när vi stog utanför Felicias pappa och inte kom in, tänk vad smidigt att bara ringa upp och be honom komma ner! I stället fick jag ju ta med Felicia till jobbet, ringa Micke därifrån och be honom hämta henne där. Visst, det går det med, men blir mycket osmidigare. Sen skulle jag ju lämna Felicias skolväska på vägen hem och porten var ju fortfarande omöjlig att komma in i...
Ringde innan jag åkte och Felicias plast mamma Anne-Louise lovade komma ner och ta emot väskan. Det är en liten vändplats utanför dom och naturligtvis kom det massor med bilar som skulle vända, precis när jag kom...
Det resulterade i att jag fick åka därifrån och åka runt en sväng och sedan åka tillbaka, det hade jag inte behövt om jag kunnat ringa upp och fått veta att hon faktiskt var påväg ut! Visst, ett riktigt I-lands problem...men ändå!! Om man kan göra livet smidigare,  varför inte göra det?
Så jag får väl krypa till korset och köpa en ny mobil helt enkelt...men ärligt talat har jag ingen lust alls att lägga pengar på det just nu :(

Någon som har något bra förslag på en bra telefon? Det är ju en hel djungel...vet inte riktigt vad jag ska köpa för någon modell...
Det enda jag vet är att det måste finnas kamera i den...
Gillar den jag har i dag, den trasiga...en Sony Ericsson W 910 i...men det kanske kan va skoj att testa något annat?