1:a korinter brevet
När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit till mull.
Min vän, ty med allt som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på er ruta
skall jag ge er en hälsning var dag.
Och när björkarna spricker om våren
och ni känner en varmare vind.
Skall ni ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser er kind.
Och då vet ni: jag är inte borta
nej mer nära än ni kan förstå.
Genom allt som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek er nå.
1:a Korinter brevet
Jag är inte speciellt "kyrklig" av mej, men det här tycker jag är så vackert...
Håller med att dessa verser är vackra och skapar eftertanke. Naturen ger oss verkligen anledning till att visa tacksamhet och andlighet.
Intressant att du hänvisar till 1:a Kor. i bibeln. Där nämns mycket om uppståndelsen från de döda. Den uppmuntrande tanken kommer fram på
åtskilliga ställen i bibeln (ex. Joh.5:28,29). Men det är kanske inte en bokstavlig uppståndelse du åsyftar. Uppståndelsehoppet har
dock tröstat och uppmuntrat troende ända sedan bibelns tid.
Skrivet av Tehå 2008-11-18 kl 12:38
Missnorpan svarade 19 november 2008 klockan 09:27:
Jag syftar på att jag tror att våra nära och kära som gått över till andra sidan ändå finns här mitt ibland oss. Hur och i vilken skepnad däremot det är ju frågan. Och främst så är ju texten som sagt väldigt vacker....
Att våra nära och kära finns mitt ibland oss kan ju vara en tröstande tanke, men väcker också ett antal andra funderingar.
Om döda personer är vid medvetet liv omkring oss kan det verka skrämmande för somliga. Förfädersdyrkan är vanlig på vissa håll i världen.
Redan i det gamla Egypten fanns denna tro. I afrikanska länder lever många under skräck. Religioner har skrämt människor för skärseld och pinohelvete eftersom de
framhållit att döda kan hamna på olika ställen.
Tron på en uppståndelse och tron på att döda direkt lever vidare är egentligen två skilda uppfattningar. Om de döda är vid liv omkring oss, vad skulle det då vara
för mening med uppståndelsen? Dessa döda skulle då redan ha fått sin belöning. Bibelns syn på de döda kan uttryckas med dessa ord:
”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls, inte heller har de längre någon lön,
ty minnet av dem är glömt. Även deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och de har till obestämd tid ingen del mer i något som helst
som måste göras under solen.” — Predikaren 9:5, 6
Eftersom de döda inte är vid liv eller medvetna efter döden (kan alltså inte pinas i något helvete) så behövs en uppståndelse.
Detta är en tydlig tanke i bibeln som jag tycker är förnuftig. Men det är givetvis viktigt att respektera andras trosuppfattningar.
Debatten om de dödas tillstånd lär fortsätta...
(Ursäkta om det blev lite långt)
Skrivet av Tehå 2008-11-19 kl 16:43
Missnorpan svarade 20 november 2008 klockan 08:21:
Jag tror att människan väldigt gärna vill att ens nära och kära ska "finnas" kvar efter sin död, en liten tröst när saknaden är stor. Att veta att ens mamma/syster/barn mm kanske kan se en och hjälpa en på vägen genom livet skänker nog tröst till många som mist en nära anhörig. Det skulle vara alldeles förskräckligt trist om allt bara tog slut efter döden.
