Barn som far illa...

Åh vad detta ämne berör mej djupt :( Blir gråtfärdig vid blotta tanken på  dessa oskyldiga små liv som har det dåligt hemma, i sin egen familj, där TRYGGHETEN ska finnas!! Och samtidigt känner jag mej så maktlös...vad sjutton kan man göra?? Jooooo...man kan skänka pengar hit och dit, men vad kan man göra mer konkret? Pengarna kommer till stor nytta om man skänker dom till organisationer som hjälper till med mat/vaccin osv. Men pappan/mamman fortsätter ändå att supa, knarka, slå eller på annat sätt förgripa sej på barnet! Man kan anmäla till SOC som ringer familjen för ett hembeskök, RINGER i förväg = förvarnar föräldrarna om att ett hembesök är pågång och dom hinner därmed städa upp hemma, se till att vara nyktra osv.... Nu när julen närmar sej med stormsteg blir jag än mer ledsen när jag tänker på dessa stackars små barn :(

Tänk er själva att ni är barn, det är julaftonsmorgon och ni är så förväntansfulla inför julen. Morgonen börjar med att pappa går upp och tar fram en stor stark ur kylen, han fortsätter sedan att fylla på i sitt glas och bler mer och mer onykter. Stackars mamma städar frenetiskt för att allt ska se fint och städat ut hemma, tjatar på barnen att inte smutsa ner, vara i vägen och helst inte synas alls, allt för att inte reta upp pappa. Samtidigt som du smyger runt hemma för att inte synas så myser du för dej själv av förväntan över att det är JULAFTON!! I dag ska tomten komma och du har hört av alla kompisar i skolan att den här dagen är speciell. En dag när alla familjer myser och barnen får besök av tomten.
 Inners inne har du en oro som gnager, men du är ju så förväntansfull att det tar över, kanske att det i år blir så som du förväntar dej att julafton ska vara, kanske ska du få uppleva den där magiska, mysiga julen i år, den som alla i skolan pratar om!! Plötsligt avbryts dina dagdrömmar av din mammas hjärtskärande skrik! Du rusar ut i köket för att se vad som står på. Pappa står böjd över mamma som håller ena handen över kinden och ser livrädd ut. När hon får syn på dej kastar hon sej fram och säger med skakig röst att du ska gå in på ditt rum, mamma och pappa pratar bara lite. Du ser på hennes falska leende att allt inte står rätt till, inget står rätt till! Skamsen smyger du in på ditt rum, du vill ju inte störa! Du ligger på sängen och lyssnar på din mammas snyftningar samtidigt som du hör pappa gapa och skälla över allt och inget. Framåt lunchdags går du ut i köket med knorrande mage...Det enda som finns är några burkar öl och lite gamla matrester. Någon julmat har dina föräldrar inte haft råd med, som vanligt. När pappa sovit ruset av sej några timmar och mamma torkat tårarna och målat på lite ny maskara tindrar åter hoppet i dina ögon, kanske är det dags att dela ut julklappar nu?
 Ni samlas i vardagsrummet och mamma drar nervöst fingrarna genom håret, pappa öppnar en ny öl samtidigt som han nöjt konstaterar att han köpt en hela whiskey som minsann ska öppnas dagen till ära. Mamma tittar högtidligt på dej och håller fram ett paket, varsågod älskling det här är till dej. Rusig av lycka öppnar du paketet, förra året fick du ingenting, mamma och pappa hade visst skulder sa dom, men det försod du inget av.
Du öppnar paketet och hittar en gammal radio, ingen ny fin sådan som du sett hemma hos kompisar, utan en gammal som förmodligen har många år på nacken, men den är din!! Lyckan är oändlig! Helt plötsligt börjar pappa gapa om att mamma inte har lagat någon julmat, snyftande förklarar hon att det inte fanns några pengar över och råkar tillägga att pengarna gått till pappas öl...du håller andan... SMACK! En knytnäve landar på mammas ansikte och hon vacklar till, du ser blod överallt och skriker rakt ut. Då riktas pappas vrede mot dej, han vänder sej om och vrålar: Håll käften snorunge! Hans hand landar hårt över din mun och sedan kommer ännu ett slag rakt i magen. Du tappar luften och baklänges flyr du in på ditt rum. En kudde över huvudet för att stänga ute ljudet av pappas skrik och mammas jämmer och gråt. Ännu en dag i helvetet, du gråter dej till sömns och önskar så innerligt att du får uppleva den underbara, mysiga jul du hört dina kompisar pratat om. Men du har i alla fall din radio!


OBS! Rollerna mellan mamma och pappa kan lika gärna vara ombytta och situationerna kan skilja sej åt. Men summan är alltid att det är barnet som far illa!

Det här är verkligheten för många barn i världen varje dag, men mest smärtsamt och uppenbart blir det kanske under storhelger. Tänk på det nästa gång du inte blir nöjd över din julklapp eller känner dåligt samvete över att du inte har råd med ett svindyrt Nintendo till ditt barn, det kunde varit mycket mycket värre!! Och misstänker du att ett barn far illa, gör någonting!! Bli inte ytterligare en av dom som stoppar huvudet i sanden och blundar utan gör en insats!

Vill också poängtera att jag inte själv har någon erfarenhet personligen av detta som väl är. Däremot har jag pga olika omständigheter fått ta del av många olika levnadsöden och fått se och uppleve en hel del. Så snälla, gör någonting åt detta om du kan. Och frågan jag ofta ställer mej är: VAD kan jag konkret göra??


Kommentarer
Postat av: Nettan

Ruskig läsning. Blir gråtfärdig...du har precis beskrivit mina sista år hemma.

Skrivet av Nettan 2008-12-18 kl 14:57

2009-03-01 @ 02:19:51
Postat av: Livet Som Sofie

Missnorpan svarade 18 december 2008 klockan 18:56:

Är ledsen för din skull :( Inga barn ska behöva ha det så och det är alla vuxnas skyldighet att hjälpa dessa barn. Ta hand om dej och hoppas du får en riktigt God Jul!

2009-03-01 @ 02:20:06
Postat av: O.O

Va? RINGER DE OCH FÖRVARNAR?

Sverige är ett lustigt land... ryser

Vete fasen vad man kan göra. Vet inte ens varför jag kommenterar. Antar att det var en bra artikel. Kanske sprider budskapet själv, det är väl det minsta man kan göra?

Skrivet av O.O 2008-12-18 kl 16:49

Postat av: Livet Som Sofie



Missnorpan svarade 18 december 2008 klockan 22:45:

Tyvärr har jag sett hur socialen och även polisen beter sej väldigt plumpt och snarare skrämmer barnen än hjälper dom vid tex ett omhändertagande. Samtidigt ser man många barn som far illa där samhället inte gör ett dugg för att hjälpa till och det får mej att må så dåligt :( Om jag bara kan få en enda person att få upp ögonen och hjälpa till att få en förändring så är det värt att kämpa.

2009-03-01 @ 02:21:03
Postat av: MALIN

Det är hemskt minst sagt!

Jag ska gå min mamma i fotspåren så småningom och ha familjehemsplacerade barn. Dom har just nu 2 hemma på heltid och jag tar dom som mina riktiga syskon. :)

Skrivet av Malin 2008-12-18 kl 21:40

2009-03-01 @ 02:21:54
Postat av: Livet Som Sofie

Missnorpan svarade 18 december 2008 klockan 22:14:

Vad fint :) För dom som har tid och ork är familjehem en jättefin sak att göra. Trevlig Jul och ett Gott Nytt År till hela din familj :)

2009-03-01 @ 02:22:20
Postat av: mediterare

Välskriven o så sant ....så sant....var o en av oss kan göra någonting...det gäller att hitta på ett passande sätt för var o en.......jag bor på landet o får väldigt källan kännedom om barnen som far illa....jag reagera varje gång på olika sätt ....

Ha det ....God Jul o Gått Nytt År !

Skrivet av mediterare 2008-12-18 kl 21:55

2009-03-01 @ 02:23:00
URL: http://www.metrobloggen.se/anneliv
Postat av: Livet Som Sofie

Missnorpan svarade 18 december 2008 klockan 22:52:

Tyvärr är det ju så att många barn far illa i "skymmundan". Dom som har bäst förutsättningar för att se hur det ligger till är personal i förskola/skola men jag upplever i många fall att dom väljer att blunda. Det är väl så många svenskar är, man vill inte lägga sej i eller ställa till med besvär. Vad dom inte tänker på är vilket trauma dom stackars barnen får stå ut med om ingen reagerar. Bra att du reagerar, önskar att fler gjorde det. God Jul och ett Gott Nytt År till dej med!

2009-03-01 @ 02:23:16
Postat av: Lätt att blunda för det vi inte vill se

Jag tycker att det är fantastiskt att det finns så många människor som försöker att hjälpa alla de små och mindre vuxna som har det tufft, men vad som är lika viktigt, är att hjälpa och inte döma de människor som inte fick någon hjälp när de var små, på grund av samhällets brister.

De som halkar mellan stolarna och har vuxna kring sig, som inte vill, kan eller vågar hjälpa. Dessa små växer upp så småningom, med djupa ärr i själen, vissa klarar sig bra andra mindre bra.

Vad som skrämmer mig (som jobbar med dessa människor) är omgivningens förakt och totala brist på förståelse, viljan att döma ut och vägra ge människor en andra chans. Jag vet att det kan vara svårt att vilja och våga tro på att människor kan förändras, men jag ser i mitt dagliga arbete hur det sker gång på gång. Så nästa gång ni hör eller möter en människa som gått i sin mammas, pappas eller förövares slitna fotspår, tänk då på att denna människa också har varit liten, rädd och tänkt att jag ska aldrig bli så hemsk som den som utsätter mig för det här.

Människor slutar inte att behöva hjälp bara för att de blir vuxna, snarare är det vårt ansvar att fånga upp och hjälpa dessa människor som ingen såg när de som bäst behövde det.

Fortsätt att våga se och hjälpa alla våra små medborgare, men snälla blunda inte för dem som vuxit upp och som ingen såg när de var små.

Våga tro på att det mesta går att läka och rädda för det är först då vi kan stoppa att offer blir förövare och skördar nya offer.

Ingen slutar med missbruk eller dåliga beteenden för att de blir hatade, men det går om de känner att någon träcker ut en hand och vågar stötta. Det gäller missbruk såsom våldsamma beteenden.

2009-05-06 @ 15:55:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0