Sitter och funderar över hur pass olika vissa människor är. Jag själv har väldigt svårt för egoism och falskhet, det är egenskaper som får mej att må dåligt.
Varför ska vissa ha så svårt att glädjas med andra och dela med sej? Man står sej själv närmast, visst, men om jag inte behandlade andra människor som jag vill bli behandlad själv så skulle jag inte alls må bra.
För mej är det självklart att tänka på att mina medmänniskor ska må bra och vara lyckliga och är dom inte det så vill jag hjälpa till så gott jag kan. Skulle aldrig falla mej in att tänka på mej själv i första hand och strunta i hur andra har det.
Det kommer tillbaka, var så säker. What goes around comes around. Karma!

Något annat jag har svårt för är människor som inte kan stå för vad dom gör. Man måste kunna prata om saker och ta till sej kritik! Att göra nåt dumt och sen stoppa huvet i sanden är äckligt fegt och sårar omgivningen.
Den svenska avundssjukan är bara för roande ibland. Man får inte vara för framgångsrik, inte tjäna för mycket pengar, inte ha för fint hus eller fin bil osv. Herregud, har grannen köpt en ny fin bil så gläds med honom/henne. Tala om att du gärna vill ha en likadan och be att få provköra. Men snacka inte skit och gå inte runt och tjura över att du inte har råd att köpa bilen själv. Gör nåt åt det i stället och se till att du får råd.

Så, nu har jag fått gnälla av mej lite och det behöver jag i dag känner jag! Nu ska jag försöka montera in Isabells nya bilbarnstol...förmodligen kommer jag bli galen och slita mitt hår (det är en massa spännen och remmar hit och dit), men när jag är klar ska jag unna mej en stund i soffan med en bra film.

Och glöm inte: What goes around comes around!