Dagen började som vanligt, låg och drog mej & hoppades in i det sista att jag missuppfattat tiden och skulle kunna ligga kvar många timmar till. Masade mej till slut upp och tog mej in i duschen. Så ringde det på dörren och eftersom dotterns farmor skulle komma vid den tiden trodde jag det var hon såklart...Men det var min pappa i stället. Blev fundersam och undrade varför han inte var på jobbet?! Visade sej att han kommit för att berätta att morfar dog i natt...lilla, lilla morfar...

Mormor gick bort för några år sen och efter det har det verkat som att  morfar inte riktigt velat vara med längre och nu har dom återförenats! Han var 85 år, så det är ju tidens gång men man blir ju ändå ledsen... Var tvungen att åka till jobbet och grät hela vägen dit i bilen. På parkeringen utanför var jag påväg att ringa in och säga att jag tänkte vända, att jag inte orkade jobba i dag. Men jag gick ändå in och som tur var hade jag en massa saker inbokat så dagen gick väldigt fort. Tror det ändå var bra att jag åkte dit, det var rätt skönt att ha nåt att sysselsätta sej med. Nu ska jag mysa med familjen, det är vid såna här tillfällen man funderar över hur sårbart livet är och att man ska vara rädd om sina nära och kära.

Sov så gott morfar...