Har funderat en hel del i dag ang morfars begravning. Eftersom min mamma är sjuk i MS orkar hon inte hjälpa till med att rensa och packa alla saker och möbler i morfars lägenhet och därför gör min pappa det i hennes ställe tillsammans med min morbror. Jag hjälper gärna till och det har jag talat om för dom. Eftersom både min pappa och morbror jobbar heltid och jag är mammaledig och inte jobbar så mycket har jag mer tid.
Det svåra är ju att det är väldigt viktigt att allt går rätt till...Det vore trist att tex skicka iväg en sak till myrorna som någon annan kanske velat haft som minne. Och sen om man ska sälja något på tex blocket måste det bli hämtat relativt snabbt eftersom lägenheten ska vara tömd den 15 november. Pappa och morbror har även varit på begravningsbyrån och fixat med begravningen och efteråt ska vi närmaste träffas och fika/äta något tillsammans. Jag har erbjudit mej att fixa med det och det känns som att det är det minsta jag kan göra! Jag avskyr att känna att jag inte kan göra nånting, vill ju så gärna hjälpa till... Det viktigaste i allt ihop är ändå att morfar får en fin och värdig begravning, hoppas och tror att den kommer bli jättefin!
Frågade min största dotter som blir 8 år i Januari om hon vill följa med eller inte och det ville hon, så jag ska åka in till stan i veckan och se om jag hittar nån passande klänning till henne. Måste även ta med lilla Isabell eftersom alla som kan vara barnvakt kommer vara med på begravningen, hoppas, hoppas att hon inte börjar gapa och skrika... Hon har iaf en bra klänning att ha på sej, en svart och vitrutig. Jaja, det blir nog bra tillslut allting.  Hoppas morfar och mormor har träffats däruppe i himlen och kikar ner på oss och ler åt våra bestyr...