Så var den här dagen snart över... Måste säga att jag tycker morfar fick en så fin begravning! Ett värdigt slut och det känns så skönt. Nu kan han och mormor äntligen få rå om varandra där upp i himlen...för jag hoppas verkligen det finns ett liv efter detta där man får träffa sina nära och kära igen. Grät i kyrkan och det kändes skönt att få ur sej alla tårar, blir extra ledsamt när man ser dom man tycker mest om gråta och vara ledsna... När jag lämnade min handblomma på morfars kista kändes allt så definitivt, nu är han verkligen borta. Prästen pratade så bra om morfar och jag log ibland när han fick mej att tänka på olika saker morfar gjort i sitt liv. Han var en väldigt speciell människa min morfar, på många sätt och väldigt älskad.

Sov så gott morfar och hälsa till mormor...