Läste i går i aftonbladet om en tjej som ska "försöka" leva på existensminimum och undrar om det går. Klart det går!
Man får helt enkelt anpassa sej, man har inget val om man sitter i den situationen. Jag har haft jobb där jag nätt och jämt klarat mej på min lön, men på nåt sätt måste det gå.
Nu har jag lyckats få ett bra jobb, där jag trivs och tjänar helt okej, men det har inte alltid varit så.
På många ungdomar i dag verkar det som att dom ska ha ett bra jobb direkt! Det går absolut inte att börja på ett mindre roligt jobb och arbeta sej uppåt. Varför har det blivit så? För det finns jobb, det vet jag! Problemet är att dom inte duger åt alla...
Man går igenom olika faser i livet och så ska det väl vara?
Vissa föds med silversked i munnen och vi andra får jobba hårt för att komma nånvart. Tänk om ingen behövde anstränga sej, då skulle vi inte uppskatta saker lika mycket...

Jag är nöjd med det mesta i mitt liv just nu, visst skulle jag gärna bo i ett stort hus...med pool, bastu...kanske en relaxavdelning...ett gym... Vore helt okej att ha en "butler"....kanske en privat strand också!
Men som sagt, jag trivs med det mesta ändå, fast jag inte har det :)