I natt är en sån där natt då det är omöjligt att somna...Av erfarenhet vet jag att det är lönlöst att ligga kvar i sängen, så i stället har jag satt mej vid datorn för att sortera och bränna skivor till det kommande discot. Och helt plötsligt sitter jag och GRÅTER??? Det slog mej bara att tiden går så himla fort! Kommer ihåg när min minsta bror Patrik fått lov att ha kalas hemma hos mej eftersom det var svårt att ha det hos våra föräldrar pga mammas sjukdom. Som jag och Micke (Felicias pappa) styrde och ordnade...stroboskoplampor var tydligen ett måste, likaså popcorn, chips och massor med dricka. Fick tom springa iväg till närmsta mack och handla mer dricka :) Kommer inte ihåg exakt hur gamla dom var, men runt 12 år. Dom var i vårt vardagsrum som lyckligtvis var rätt stort, släckte ner nästan alla lampor och så på med stroboskoplamporna. Där lyssnades på musik, dansades och säkerligen pussades det lite med, hehe. Tycker inte det känns som så länge sen, men nu sitter jag här och planerar min egen dotters 8e?!? födelsedagskalas... Och gråter så tårarna sprutar...inte för att jag är ledsen utan för själva situationen, vart har tiden tagit vägen?