Passet jag skulle jobbat var 11-21!! YES! Kan säga att jag inte direkt grät när jag fick gå hem en timme tidigare än beräknat :) Annars gillar jag mitt jobb väldigt mycket, tro inget annat, men det är seeegt att jobba på kvällarna... Å andra sidan har jag ju valt det själv så ingen ide att klaga....

Så till det jag tänkt skriva om...jag har läst lite i två olika bloggar sista veckan och blivit helt tagen! Den ena är Björn Wikström som bloggar om sitt och dottern Ellens liv efter att deras familj varit med om en bilolycka där Björns fru Josefin och deras bebis Saga 2 veckor omkom. Jag gråter så tårarna sprutar och rusar in till barnen och kramar dom om och om igen (Felicia påpekade förra veckan att jag redan kramat henne 3 ggr den dagen), men ändå kan jag inte sluta läsa! Den andra är Ludmilla som skriver om sin dotter Linnéa som tog sitt liv när hon var 14 år. Samma sak där, jag gråter hysteriskt men fortsätter ändå läsa. Varför plågar jag mej själv då kan man ju undra? Jooo, för dom får fram ett budskap som är så vackert och man får så många kloka och bra tankeställare! Vad som helst kan hända, när som helst, det gäller att ta tillvara på och lära sej uppskatta det man har. Man vet aldrig när livet kan förändras! Vill du läsa bloggarna (vilket jag absolut tycker du ska göra) finns dom här:

                                  Björn                         Ludmilla

PS: Du kan även läsa en artikel om Björn i dagens Aftonblad.

Gå nu och krama om dina nära och kära och glöm inte att visa att du älskar och uppskattar dom! Det har jag iof alltid gjort, men jag gör det ännu mer nu.