Herregud vilken dag det har varit, jag är helt slut! Tog mej lite sovmorgon eftersom jag hade så svårt att sova i natt...inte så konstigt med tanke på omständigheterna. Fick stressa lite för att hinna i tid för att hämta Felicia i skolan och träffa vaktmästaren där för att hämta nycklar till gympahallen och gå igenom detaljer inför discot som är I MORGON!! Herregud vad tiden går fort! Sen åkte vi vidare mot MAXI för att handla klart allt som behövs...korvbröd, ketschup, senap, ballonger, dukar, snacks, lite dekorationer för att bara nämna lite!
På vägen dit får Felicia panik och bara måste på toa! Vad göra? Hon höll sej tills vi kom fram och då behövde hon inte gå längre, allt frid och fröjd. När vi sen stog där inne med vagnen fullastad ser jag på henne att allt inte är okej...hon får panik igen och måste kräkas... Fanns inget annat att göra än att lämna  vagnen och rusa med henne ut mot toaletterna... Och där blev vi sittandes LÄNGE! Stackars barn vad jag tyckte synd om henne... Vi trodde nog både att discot bara var att glömma, för hon mådde verkligen urdåligt! Grät och skrek om vartannat och hade så fruktansvärt ont i magen och sa att hon hade "en klump" i halsen... Magsjuka tänkte jag först, men eftersom inget kom ut började min hjärna febrilt att försöka komma på en möjlig anledning till detta, urinvägsinfektion?, blindtarmen?, förstoppning?....tankarna var många! Till slut fick jag ringa Felicias pappa som fick komma och bära ut henne till bilen och sen körde jag så fort jag vågade och kunde hem. Väl hemma försökte jag komma fram till sjukvårdsrådgivningen, men det är ju lögn i h-vete ibland! Tröttnade och ringde i stället "min egen sjuksyrra", kusin Jennie. Hon tyckte det lät som förstoppning och rådde mej att köpa lavemang. Sagt och gjort, iväg till apoteket för att handla och med Niklas i mobilen som säger att jag måste komma hem igen eftersom Felicia är hysterisk, och den stackars kvinnan på apoteket framför mej skyndar jag så gott det går. Tanken kommer att vi kanske ska åka in akut ändå...hon har ju så ont! Samtidigt vet jag av erfarenhet att på akuten kan man bli sittandes i timmar...och flera timmar till... Hem igen och muta Felicia med en liten lurvig gosehund och så fick hon sitt lavemang. Sen tillbringade jag ca 30 minuter med en stackars, stackars liten snuttunge som ömsom hoppade upp och ner på toaletten, ömsöm kved och bad om hjälp och skrek och grät. Men ut kom det som behövdes och sedan var hon gamla vanliga söta Felicia igen. SÅ SKÖNT!! Tack Jennie, du räddade kvällen och morgondagens disco! :) Nu gäller det bara att hålla koll så det inte blir likadant igen! Och jaaa...jag har ganska nyss kommit hem från MAXI efter att själv åkt dit för att handla klart. Slutet gott, allting gott :)