Oj vad jag velar just nu... Det jag velar om är lägenheten så klart! Efter att ha bott  fyra personer i en trea på 78 kvadrat så kan jag säga att psykbrytet är nära! I nästan 1 ½ år har vi letat och letat och tittat på olika alternativ. Vi har bjudit på ett hus, en bostadsrätt och tittat på snart fyra olika hyresrätter. Hus är inget alternativ, det har vi kommit fram till båda två. Dels för att vi inte kan ta så stora lån, men framför allt för att ingen av oss är särskilt händig eller ens har lust med att sköta om ett hus med allt vad det innebär. Då återstår bostadsrätt eller hyresrätt. Bostadsrätterna i området där vi bor är på tok för dyra och vi kan inte flytta var som helst eftersom Felicia inte på några villkor ska behöva byta skola. Där är jag stenhård! Det har dykt upp ett fåtal bostadsrätter som varit intressanta, men som i slutänden stuckit iväg rejält i pris. Sååå...då är det hyresrätterna kvar...

Vi älskar båda två den fina lägenheten vi tittade på, men känner samtidigt att det nästan är löjligt att betala nära 11000 i hyra per månad. Varför ska det behöva vara så dyrt? Mitt förtroende för Linköpings största hyresvärd Stångåstaden är väl inte det bästa måste jag säga. Nu har vi i stället fått upp ögonen för en annan lägenhet med "bara" 8600 kr i hyra i stället. Problemet är att Stångåstaden går efter köpoäng och köpoängen ökar ju längre man bott i sin lägenhet. Eftersom vi knappt bott i den här lägenheten i tre år har vi inte så många poäng. Det innebär att det är nästan omöjligt att få tag i nån av dom mest attraktiva lägenheterna och vi råkar bo i just ett sånt område :(

Så Gud, om du nu finns (vilket jag vet att du inte gör, men man kan ju alltid chansa), låt mej få vinna på Lotto... Det behöver inte vara mycket pengar, bara lite lagom sådär...så vi kan köpa en bostadsrätt....

AMEN