Då så...
Så här är det, jag och Niklas har bestämt oss för att separera.
Det är inte så dramatiskt som det låter eftersom vi under en ganska lång tid levt mer eller mindre som vänner. Ingen kan komma och säga att vi inte försökt, för det har vi minsann gjort, men det går bara till en viss gräns. Vissa saker kan man inte styra över och vi är överrens om att det här är det bästa.
Så nu till att börja med kommer vi flytta gemensamt till nya lägenheten och så kommer Niklas leta egen lägenhet, men det kan ju ta sin tid.
Visst tänker man till både tre och fyra gånger extra när det finns barn inblandade, men om man inte klarar av att vara snälla mot varandra är det bäst både för oss och barnen att gå skilda vägar.
Vi synkar helt enkelt mycket, mycket bättre som vänner.
Och faktum är att han alltid kommer vara min vän, en av mina bästa vänner!
Det är skönt att ni separerar som vänner och att ni är överens om det. Men en separation är inte lätt för det.
Ta hand om er massor nu, och jag tycker att ni är starka som lyckas göra det på ett bra sätt. Faktist på det bästa sättet.
Kramar
Det var lite oväntat faktiskt... Men jag säger som ovanstående, huvudsaken är att ni är överens om det och att ni skiljs som vänner. Ibland synkar man bätte som vänner helt enkelt och man kan inte göra mer än att försöka. Fast lite tråkigt är det allt... Kram till er båda och ta hand om er på bästa sätt!
Oj gumman!! Det trodde jag ju inte, men ni verkar ju ha kommit fram till beslutet tillsammans vilket är bra.
Hoppas barnen mår bra i detta också!!
Tänker på dig och hoppas att flytt och allt går bra.
Kramar
Hallå! Jo jag instämmer i föregående talare, det är aldrig roligt med en separation men att ni klarar av det här som vänner är ju jättebra! Hoppas att allt löser sig så smidigt som möjligt. Kramar
Har ju precis börjat att följa din blogg...
Tycker att ni är föredömen, det är bättre att separera i tid, innan det där arga tar över och man blir bitter.
Kram på er och lycka till med flytten till nya lägenheten. Så spännande att få nytt...
Hej vännen.
Har saknat dig på bloggen men förstår nu varför du inte har bloggat på ett tag...
Beklagar verkligen separationen. Men som de kloka här redan skrivit, ibland är det faktiskt bättre och mildare för alla parter att faktiskt inte bo tillsammans. Relationen kan då bli mkt bättre hur konstigt det än låter. Och vem vet efter lite distans till allt...Skickar lite styrkekramar till er och hoppas att ni är rädda om varandra och de små barnen. Det kommer gå jättebra ska du se, man går oftast starkare ur de tråkiga motgångarna...
Kramar Tina med familj.
