Inskolning...

I kväll när vi satt och åt kvällsmat kände jag plötsligt ett sug efter att få blogga!
Som ni vet har jag inte alls prioriterat bloggen på ett bra tag, men det kanske kan bli ändring på det nu? :)
Jag tänker inte lova för mycket, men ett försök lovar jag att göra i alla fall.

I dag har vi varit på dagis med Isabell, hennes allra första dag. Tänk att min lilla flicka blivit så stor...
Tiden går alldeles för fort och det tror jag att fler än jag kan skriva under på!
Eftersom Isabell är väldigt social och framåt så trodde varken jag eller Niklas att det skulle bli några problem och det blev det inte heller. Det gick kanonbra :)
När vi kom var barnen ute så Bellan fick vara med och leka på gården. Och leka det gjorde hon med besked! Hon brydde sej inte det minsta om mej och Niklas utan sprang runt, runt och ögonen lyste som stjärnor.
Hon verkade trivas super och det värmer mitt mammahjärta.
Efter en stund gick vi in och även där sprang hon runt och utforskade alla skrymslen och vrår, hon tom dansade och sjöng inne i lekhallen när en av fröknarna satte på musik.

I morgon utökar vi tiden till två timmar i stället för en timme som vi var där i dag.

Hur glad jag än är över att det fungerar bra på dagis så innebär det dock att jag snart måste börja jobba igen...
Jag trivs jättebra på mitt jobb, men jag har blandade känslor måste jag erkänna. Dels känns det jätteskönt att snart få komma in i lite rutiner igen och att få träffa alla underbara jobbarkompisar, men samtidigt så har jag en sån frihet nu att kunna göra i stort sätt vad jag vill, när jag vill.

Hur som helst så blir det nog bra till slut. Nu ska jag kika klart på Kändisdjungeln och sno Niklas Körsbärs Cola som han glömt kvar här i min kyl... :)

Kommentarer
Postat av: Tilda

Att skola in på dagis är oftast både skoj och lite vemodigt. För det kan vara svårt att inse att den lilla blivit så stor, för precis som du skriver går tiden alldeles för fort.

Må så gott

2009-09-15 @ 17:55:05
Postat av: Sofie

Till Tilda:

Jaa, tiden går för fort...

Och precis som du skriver är det både skoj och lite vemodigt :)

2009-09-20 @ 21:43:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0